I sociala sammanhang är kreativitet beroende av individualism

Man kan fråga sig varför det är viktigt att vara självständig och stå upp för sina värderingar, även i sociala sammanhang?

Ur ett kreativitetsperspektiv kan man argumentera för att självständiga individer lättare uppnår resultat i komplex problemlösning genom att de upprätthåller den debatt som leder till nya kombinationer.
Jämför med människor som lätt faller offer för konformismens eller kollektivismens krafter.
Goncalo och Staw (2006) genomförde en studie för att testa om individualister är mer kreativa i sociala sammanhang jämfört med kollektivister. Resultatet visade betydande skillnader, alltså att individualism är associerat med kreativ prestation i större utsträckning jämfört med kollektivism.

För att förstå den här effekten är det bra att förstå begrepp som kreativitet och individualism. Till skillnad mot vad de flesta kanske tror är kreativitet en allmän disposition hos oss homo sapiens sapiens, och kanske till och med den förmåga som fått oss att överleva genom årmiljonerna.

Kreativitet är en process där icke relaterade kunskapsobjekt, eller fragment av dessa, kombineras till nya koncept. Objekt kan ju vara något faktiskt som en bil eller eller vedträ, eller en mental föreställning – bild – av en bil eller vedträ. Ett fragment av ett objekt blir då en del av bilen (tänk att du fotat baklyktan på bilen och ber någon gissa vilket bilmärke baklyktan tillhör) eller ett vedträ (lite av barken). Koncept är en kognitiv struktur som har mening.

Individualism är förmågan att står upp för sin egen kunskap och värderingar, även när det sociala trycket är stort. Många blandar felaktigt ihop begreppet med egoism, som sannolikt har en större prevalens bland konformister/kollektivister.
För att individen ska skapa kreativa produkter krävs en kognitiv associationsprocess som är vanlig hos var och en. I sociala sammanhang ska man lägga till debatt – resonerande mellan två eller flera parter som mynnar ut i en slutsats där man kombinerar de olika parternas inlägg. Om någon part väljer att inte acceptera de andras synpunkter så uppstår konflikt. Alltså:  man kan säga att i sociala sammanhang är kreativitet beroende av individualism.

Ett känt exempel om social kreativitet är Apollo 13-projektet som filmatiserades med Tom Hanks i en av huvudrollerna. Historien handlar ett haveri i rymden och hur några medarbetare från NASA under omständigheter som kan betraktas som utmanande skapade en ny typ av luftrenare som räddade besättningen från en säker död. Det handlade om komplex problemlösning och i själva problemlösningen inledande fas fanns det konsensus om att det inte var möjligt.Ändå lyckades man!

I Sverige och Åtvidaberg fanns en gång en fabrik som hette Facit. Där var man inte lika angelägen om att bejaka förändringar i omvärlden. Facit var framgångsrika med att tillverka räknemaskiner. De var säkra på att de skulle dominera marknaden över lång tid och hade dålig koll på de små miniräknade som presenterades från ett företag som hette Casio. Facit finns inte längre …

Det är viktigt att stå upp för sina värderingar i kombination men att acceptera andras dito. Då skapas debatt. Detta resonerande leder till nya insikter och slutsatser. När vi så tilldelas ett utmanande mål: då skapas ett problem (avståndet mellan nuläget och målet) och kickar igång de drivkrafter (motivation) som ökar sannolikheten för framgångsrik problemlösning. Om man håller fast i sin och andras individualism.

About the author: Peter Österberg

Leave a Reply

Your email address will not be published.